Ett underligt meddelande väntade på mig..
Det här var vad jag fick läsa:
Meddelande från: rainbow55...


Datum: 14/07/08 20:57
Kärleksbrev:
Femtusen besökare på din sida och ingen duger?..
Lycka till som evigt singel! ..
Gift dig med din spegelbild.. -EGO!.. :-/
Hrm. Har aldrig fått en meddelande av den här människan tidigare. Hur fan vet han att jag inte har hittat någon (inte för att jag har det) Undrar varför en 50åring sitter och skickar sånt till 20åringar. Hrm.
Mysko.
Jag har blivit publicerad!
Någon timme senare slog jag mig ner i skuggan i trädgården för att börja min läsning, och kom efter en stund fram till mitten av tidningen och novellen, ja men den ska jag läsa tänker jag nöjt. "Mötet med Tom" Hmm. Det stod en stund innan min hjärna kopplade ordentligt. Mötet med Tom, men hallå! den novellen har ju jag skrivit.
Jag blev nästan lite gråtfärdig och ringde direkt till journalisten pappa Mats, det är inte varje dag man kan avslöja att man blivit publicerad!
Jag känner mig oerhört glad och upprymd då det är en av mina favoriter av alla de noveller jag har skrivit.

Massor med sol - men ingen dator.
Vad gör man för fel egentligen när man bara tycks dra till sig upptagna män? Jag förstår bara inte. Det är en sak när man vet om det från början, men att få reda på det en månad senare - inte roligt.
Känner mig inte på topp för tillfället. Men jag försöker att tänka på annat och försöker att må så bra som möjligt ändå.
Trädgården börjar det bli lite ordning på nu. Jag har planterat ut ett bra gäng penséer och förgätmigej, strött ut massa extra planteringsjord och extra gräsfrö då Stella har massakerat gräsmattan ganska så bra under vintern. Förhoppningsvis blir det lite bättre ordning på det nu. Jag är dock lite nervös inför att sätta ut mina förodlade plantor. Flockliljan, Dahlian och Freesian är så himla stora och fina att jag är rädd att de dör om jag planterar ut dom... Det vill jag fanimej inte. Dom är ju mina små bäbisar - har inte bestämt mig än hur jag ska göra.
Ljuset är tänt.
Kan inte säga något mer. Skickar värme till hennes familj.
Saker jag gjort och inte ångrat.
På inverkan av Joel kommer här ett uttdrag av en lista över saker jag gjort och inte ångrat.
- Somnat i ett dike
- Vandrat i fjällen
- Haft sex på en parkbänk
- Vällt ner ett vinglas i en pool
- Skaffat hund
- Flyttat till Halmstad..
- Flyttat till Göteborg..
- Gjort en låtsastatuering
- Trillat av ett biljardbord
- Nopprat bort nästan ett helt ögonbryn
- Åkt ambulans
- Trillat med cykeln på fyllan
- Hånglat med x antal tjejpolare
- Hånglat med x antal killpolare också för den delen.
- Haft picknick mitt i vintern
- Vunnit en klädpokermatch
- Varit full på en gödselstack
Det ekar.
Naturligtvis var de sakerna hon tog med sig hennes, även det skräp som är kvarlämnat. Men det hade varit trevlig att få en förvarning så man i alla fall kunnat få köpa tallrikar innan hon åkte.
Jag är besviken, ledsen och ensam. Det smäller ute och vovven springer och gömmer sig. Alla mina vänner verkar vara upptagna när jag ringer, behöver verkligen prata med någon känns det som... Jag åker nog hem till mamma nu.
Jag kan inte sova.
Jag sover dåligt, vaknar med ett ryck minst en gång i timmen med en klump i halsgropen. På jobbet går jag omkring som en grinig zombie känns det som. Går omkring, rädd för att prata ordentligt med någon, vet att då kommer tårarna, som ständigt trycker innanför ögonlocken. Det är inte nog med att jag har upp till halsen att göra på jobbet, det lilla privatliv jag hade innan kraschar ihop inför mina ögon.
Jag vet inte vad jag gör fel, vad jag gjort fel innan, som gör att du känner att du kan strunta totalt i mina känslor. Inte under ett enda tillfälle under den här soppan har du tänkt på mig. Vad som händer med mig när du är borta, hur jag känner, eller vad du faktiskt gör mot en vän. Tänk på vad du gör sa jag, men jag tror inte du förstår.
Jag trodde att vänner alltid skulle komma först. Tydligen var väl det bara när det inte fanns någon bättre.
Du sover gott om nätterna, det gör inte jag.
Visa ditt intresse?
Sitter på msn, två av mina kontakter har "visa ditt intresse eller förlora mitt" som undertext. Jag tänker lite på det, visst är det så. Att om man inte får någon uppmärksamhet tillbaka så trappas känslorna ner, man slutar känna om man inte får känslor tillbaka.
Men just nu känns det inte så, haha, du visar inget intresse, men jag förlorar inte mitt ;-)
Satan.

Ett djupare samtal
Jag vet inte om det var pensionssparandet eller om det var faktumet att hon sträckläst en roman idag, men vi har haft ett samtal idag, djupare än det brukar vara.
Man kan väl säga att slutsatsen blev det ganska självklara faktumet att man vet inte vad man har förrän man förlorar det, eller att man helt enkelt slutar att uppskatta saker när man har allt.
Det finns mycket i mitt liv, som jag uppskattar och älskar, min underbara familj, mina älskade djur och mina fantastiska vänner. Personer jag aldrig skulle byta ut mot någonting annat.
Men så finns det en sån liten sak man kan sakna då och då. Något alla inte uppskattar ordentligt när dom väl har det.
Jag vet att många av er som tittar in ofta här hos mig gör det, men ändå för få.
Ni ska vara lyckliga att ni har någon som älskar er.