elinsointressanta

Sitter och sneglar på min hund som har krypit ner i min säng och somnat efter vår sista promenad. Många gånger fastnar jag i tankarna och funderar på hur hon tänker. Hur hon resonerar?
Den senaste tiden har hon betett sig väldigt annorlunda och är inte alls glad när hon träffar nya hundar. Hon skäller oftare hemma, nu även när brevbäraren kommer, något hon verkligen aldrig brytt sig om tidigare. Förstår verkligen inte vad som pågår. Ska försöka ta mig till någon kurs, eller iaf åka ner och träffa agilitykompisarna snart, så hon får in den gemenskapen med andra hundar vi alltid haft tidigare på kurser och träningar. Efter tävlingsagilityn så har det runnit ut i sanden lite och jag tänker mig att det kan vara därför hon är så lynnig mot andra hundar. Att det är för att hon inte träffar lika många och lika ofta längre.
Såg ett program på TV för några månader sedan där dom försökte utreda om hundar kunde läsa tankar, om det fanns ett band mellan ägare och hund som var så starkt att de läste varandras tankar.
Med kameror i hela huset kunde de se hur hunden betedde sig från det att ägaren gick på morgonen till att hon kom hem. Så fort ägaren åkte från jobbet mot hemmet så såg man hur hunden ändrade sitt beteende, hon sprang runt i lägenheten för att sen vänta vid dörren. För att försöka motbevisa detta fenomen så provade man att ägaren gick hem olika tider, så att det inte bara var att hunden visste vilken tid matte skulle komma hem.
Men det gick liksom inte, hunden verkade känna av att matte var på väg hem. Jag vet inte alls om detta kan stämma på någe vis. Men Stella har gjort några sånna smågrejer som har fått mig att fundera på det lite. Hon vet vilka vägar vi ska ta utan att jag ens hinner fram till korsningen, hon reagerar annorlunda när det är jag som är i trappuppgången jämfört med om det är någon helt annorlunda. Även om man kommer tyst, där kan det naturligtvis vara så att hon lärt sig att skilja på ljudet, hur jag går, hur det låter när jag kommer hem.
Häromdagen gick vi våran vanliga promenadväg då jag får syn på en väg som svängde hemåt, en väg vi ALDRIG svängt in på tidigare. Stella gick i långkopplet och var då några meter framför mig. Jag hann inte ens tänka klart tanken att den vägen ska vi nog gå idag innan hon svängt in på vägen och börjat gå hemåt där istället. Jag blev så paff att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Tänkte igenom om jag kunnat visa på något vis att det var dit vi var på väg, men kan inte komma på något alls. Det är ett staket precis innan, så jag har inte kunnat gena in eller vända kroppen mot vägen heller. Jag sa ingenting, visade inte med kopplet vart vi skulle heller.
Jag säger inte att hon läste mina tankar, men tycker att det är fascinerande ändå. Något kände hon av, för vi har gått förbi där över hundra gånger och aldrig svängt in på just den vägen.

Ikväll så var det säsongspremiär av Prison break, gud vad man har längtat efter Wentworth Millers hesa röst länge nu. Men blev nog en smula besviken, var ett ganska segt avsnitt, hände inte ett smack. Förra säsongen satt man på nålar varenda minut men nu var det rent av småtrist. Hoppas det blir bättre snart igen.

Imorgon ska jag och Emili åka på liten shoppingrunda, ska till Mediamarkt och kolla lite, passa på att gå in på bolagret och eventuellt in på Jula med.
Är så skönt att vi är lediga samma dagar för det mesta, så man kan umgås lite i alla fall.

Igår så red jag lektion för Lotta på Robban, gick toppenbra. Han var en riktig pärla, han är en sån fin häst när jag trycker på rätt knappar. "Bäst hittills" sa Lotta och det gjorde mig riktigt glad.
Håller på och kollar på bilar för fullt, för blir jag bil-lös så blir det ingen mer Robban-ridning, det hinns inte med utan bil. Det skulle krossa mitt hjärta så jag bara måste få det att gå ihop.



Stella i stallet den 21/10