Åh vilken helg.

Det var inte så dumt som jag trodde att åka iväg ensam på tävling. Jag och Stella kom dit lagom till att agility medium skulle börja och vi träffade en hel del härliga människor.
Fredrik och Camilla kom lagom till att se våran första runda, som var agility. Det gick bra, väldigt bra faktiskt. Slutade faktiskt med att vi vann klassen :-) Det är våran första vinst och det känns jätteroligt. Banan var lagom svår och det spelar ingen roll att det inte blir någon pinne, jag kunde inte vara nöjdare.

Inför andra klassen så blev Stella störd av något och blev lite nere. Fick kämpa lite för att få igång henne i starten på hoppbanan, men det blev bättre. Dock så var inte koncentrationen på topp, Stella hoppade faktiskt ut ur slalomen, för första gången på typ ett halvår. Slalom är verkligen det som har suttit perfekt den här sommaren, och efter vi tagit igenom oss den lite trixiga hoppkombinationen så blev linjen inte så bra, Stella sprang förbi däcket och hoppade sen igenom ramen åt fel håll, där var vi med andra ord diskade. Men hon hade roligt under loppet! Det gjorde verkligen ingenting att få en disk på det viset, speciellt inte när hon varit så nere innan loppet, så det blev en till vinst i sig att ha roligt :D

Här har vi vårat vinnarlopp :-)



.. mornarna är alltid likadana.

På tävlingsdagens morgon går det alltid till på samma vis. Jag ställer klockan många gånger för att jag inte ska försova mig, vaknar ändå en halvtimme tidigare (händer aldrig annars) och går upp, för jag är rädd att jag inte ska hinna med allt.
Dock inser jag efter en stund att jag inte har så mycket att hinna med, då jag förberett det mesta kvällen innan. Efter frukost och badrumsbestyr för matte och hund så är det bara väntan som gäller.
Det är också problem vid avgång, jag kan aldrig bestämma mig vilken tid jag ska åka. Hrm, det tar tjugo minuter där, undrar när min klass börjar och så vidare. Nu idag borde jag inte behöva åka tidigare än 9:30 men antagligen kommer jag känna mig stressad vid tio över nio och bestämma mig för att åka då, när jag står i hallen kommer jag komma på saker jag ha glömt, försöka organisera mig igen och sen kommer vi ändå inte iväg tills 9:30

En helt vanlig morgon.



Stella i sin nya bur som vi ska inviga idag..
Det kan se liten ut, men det är så jycken vill ha det :-)


Det kan bli spännande..

.. vi har inte tränat sedan vi var med på partilles tävling sjätte så tävlingen imorgon kan verkligen gå precis hur som helst. Dock så vet jag av erfarenhet att den andra klassen brukar gå bra, då är hon jättesugen på att köra och uppmärksam. Den första klassen kan dock gå åt skogen :-) Då kommer hon att vara aldeles för sugen och taggad och jag kommer slarva. Men ska försöka vara uppmärksam och tydlig, så kanske det går bra i båda klasserna imorgon trots allt :-)

Lagom till att lönen kom igår så fick min bil för sig att jävlas med mig. Började tidigt igår och vevade ner rutorna för att få bort imman, när jag tog passagerarsätet där fram så sa det bara pang! och rutan trillade ner i dörren, det gick att peta upp rutan, men den var helt lealös eller hur man nu ska beskriva det. Fick åka direkt till Bilcity och Kevin med den, blev meddelad att det skulle gå på några hundringar, lugnt tänkte jag. Men så kommer Jocke några timmar senare efter han pratat med Kevin, och han hade inte några roliga nyheter.

Det slutade med att jag fick hämta bilen idag, nu på kvällen fick jag punga ut med inte mindre än två tusen pix. Jag har varit mindre överlycklig i mina dar.

Michael Jordan har flyttat hit..

.. eller åtminstone Michael Jordan junior. Han bor uppenbarligen på gården och tycker att söndagmorgonar, typ si så där vid åtta, halv nio är perfet tid att studsa runt sin boll mot väggen. Precis nedanför min balkong... såklart.
När jag insåg att somna om var en omöjlighet övervägde jag att dundra ut på balkongen i mitt morgonruffs och ge den unge basketspelaren en ordentlig verbal omgång. Men när jag stod där på balkongen och tittade på det lilla odjuret med sin boll, ja då var jag tvungen att låta bli.
Han hade faktiskt bara roligt, och jag har dessutom sovit gott inatt, det gör mig faktiskt ganska gott att vakna tidigt någon gång ibland.
Jag har ju gått och blivit besatt av serien Heroes och precis sett klart första säsongen, kan inte sluta. Jag måste se minst ett avsnitt om dagen, annars blir jag tokig. Men igår såg jag säkert tre stycken. Det lite dumma är att påföljden är mardrömmar, nästan varje natt.
- men inte inatt! mohahaha du fick mig inte inatt Sylar!



Mina tre favorithjältar..


Extra extra!

Jag tittar faktiskt på Extra extra! men jag har även lite extra extra nyheter! Min älskade Jenny och hennes Rocky har vunnit sin första tävling idag! De var i hässleholm och tävlade tillsammans med Lisa och Thelma och slog allt motstånd och vann agilityklassen! Jag är så rackarns stolt att jag nästan spricker.


Killar, jag fattar fortfarande inte hur de funkar... alls faktiskt.

Har jobbat sex dagar nu i veckan och känner mig lite trött... I benen främst. Men också att jag känner att det är svårt att hinna med att leva, att kunna finnas där ordentligt för den personen i min närhet som behöver det som mest.

Livet är inte alltid så lätt.


... som tur är har jag min guldklimp

... åh vad roligt att gå ut.

Regnet fullkomligt forsar ner, djur samlas häromkring i Frölunda och en gubbe i sarong bygger en ark, till råga på allt skall Elin Fahlgren och hennes ökända vargblandning till hund, Speedy Gonzales ut på tävling. De ska även möta upp ett annat gäng med fullkomligt pantade människor o djur som ger sig ut i detta vädret. Bland annat de livsfarliga beaglarna Al och Qaida, Jackrusseln som endast går under namnet Terroristen är också med.


(det tredje djuret kommer jag inte på namnet på, men vi kan kalla honom Rocky)


Jag kommer att bli blööööt!

Upptaggning.

Upptaggning ska ske i mitt hem för tillfället, men jag är för trött.
Tog en långpromenad efter jobbet, var meningen att vi skulle gå en timme, när en och en halv timme ringde min underbara sambo, Emma, och undrade om jag levde. Det gjorde jag.

Så underbart att bo tillsammans med någon som verkligen bryr sig var man är och vad man gör. Om man inte kommer hem så ringer hon, bara för att veta att allt är okej. Hon är inte bara bra på det, hon är lättövertalad också. haha. Har precis övertalat henne att baka oss en kladdkaka, nu klockan tio en fredagskväll !
Nej, men skämt å sido, hon är en underbar vän, min Emma.

Tomt är det dock utan Bitchen, aka Sara, som nu har flytt fältet ner till Halmstad igen. Saknar henne ofantligt.

Imorgon är det tävling i Partille som gäller och jag borde egentligen förbereda mig lite bättre, packa väskan, kolla så allt är med, men jag orkar verkligen. Får se om jag får tummen ur om ett tag.


Utsikt ifrån trädgården igår, helt underbart.




RSS 2.0