elinsointressanta

Eller hur är det nu man brukar säga?
Har haft en kombinerad dressyr och hopplektion med Viktoria idag ( ni minns väl min lilla monsterelev ) :-) och hon skötte sig riktigt bra, hästen också. När hon höll på att avsluta bad hon mig att ta några språng med. Ja visst det kan jag göra svarar jag kaxigt. Hoppar upp i mina tighta jeans (dessutom med tights under) och mina stövlar utan klack och börjar jobba på ganska direkt. Börjar hoppa, och ja, vad ska man säga. Jag sög. Jag sög verkligen stenhårt. Viktoria sprang och hämtade mina ridskor som låg i bilen, det hjälpte inte. Jag drog av mig jeansen, det hjälpte inte. Ja, där satt jag i ridkängor och tights och kunde seriöst inte hoppa ett hinder på sjuttio centimeter. Hade mina ridlärare från gymnasiet sett mig hade de strukit mina MVGn och gett mig IG i alla ridkurser vi någonsin haft.

Jag beodrade Viktoria att fortsätta lyda mig trots min svaga insats ikväll. Hon har sett mig rida innan och jag står fast vid att jag är ganska duktig ändå, och skyller kvällens misslyckande på följande: inte ridit på väldigt länge, inte hoppat på ännu längre, inga ridskor eller ridbyxor och hoppning i en dressyrsadel. (att Viktoria precis hoppat i samma sadel låter vi bli osagt)

Godnatt gott folk.






En gång i tiden såg det ut så här. Det gjorde det inte idag vill jag lova.