Jag är inte förlamad.

... men jag skulle kunna vara det.
- Jag har suttit på min fot i nästan en timme och hur mycket jag än försöker så kan jag inte röra på tårna. Det värsta är att jag inte vågar flytta på benet som stoppar blodet att få liv i foten igen, för gör jag det så kommer jag få en sådan där kittlande äcklig pirrande i benet att jag inte kommer kunna röra en muskel utan att skratta ihjäl mig och avlida på plats.

Så jag sitter nog kvar här tills det går över, det lär det ju göra?

Under tiden tittar jag på Two and a half men över halsen och lyssnar på min uttråkade hund. Hon har varit trött hela dagen efter våran promenad i Ängåsbergen men nu framåt natten vaknar odjuret till liv och vill helt plötsligt kramas och busa igen. Men problemet är att hon ligger i soffan och bjäbbar, och jag når inte dit. Hon får ge sig till tåls till hennes matte kan röra sig igen.

Haha, vad roligt. Jag tänkte att jag skulle googla efter en bild på omgivningen i Ängåsbergen där vi promenerat idag (har lämnat in min kassa mobil på lagning och har inte mobil att plåta mina dagar med) När jag trycker på sök så är den första träffen inte från någon annan hemsida än min egen blogg! Ha, hur coolt är inte det!
(orsakar dock att det inte blir någon bild därifrån)

Däremot blir det några bilder på Stella från söndagens träning på Kungälvs BK




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0