elinsointressanta

Jag älskar mitt jobb, men ibland undrar jag varför jag valt serviceyrket? Folk tror inte att man är nån arbetande robot, utan känslor och att dom är centre of the universe. Det är lite tjatigt om man säger så, att komma glad och leende och få ett ryt av någon ilsken kund, trots att den personen vet att jag inte har någonting med det att göra egentligen. Men det är skit man måste ta, men då och då så är det några guldkorn som sprider rosenblad på min väg.
Hade ett par äldre tanter i kön som hade lite problem med först att få med sig rätt vara, varför det var rätt, och sen en del strul med att dra kortet åt rätt håll och få in rätt kod. Efter många om och men, med en stor nypa tålamod så löste sig allt till slut och tanterna kunde smyga därifrån. Kunden efter kom fram, tittade på mig och log, utbrast sedan bara "Gud vad du är trevlig. Du verkar vara en sån trevlig person, och hjälp vilket tålamod du har". Han log, och berömde mig. Att det finns några sånna snälla människor, som tar sig tid att säga snälla saker utan att få något tillbaka. Det går inte att beskriva hur mycket min dag lyftes upp av detta.