Jag kan inte sova.
Jag sover dåligt, vaknar med ett ryck minst en gång i timmen med en klump i halsgropen. På jobbet går jag omkring som en grinig zombie känns det som. Går omkring, rädd för att prata ordentligt med någon, vet att då kommer tårarna, som ständigt trycker innanför ögonlocken. Det är inte nog med att jag har upp till halsen att göra på jobbet, det lilla privatliv jag hade innan kraschar ihop inför mina ögon.
Jag vet inte vad jag gör fel, vad jag gjort fel innan, som gör att du känner att du kan strunta totalt i mina känslor. Inte under ett enda tillfälle under den här soppan har du tänkt på mig. Vad som händer med mig när du är borta, hur jag känner, eller vad du faktiskt gör mot en vän. Tänk på vad du gör sa jag, men jag tror inte du förstår.
Jag trodde att vänner alltid skulle komma först. Tydligen var väl det bara när det inte fanns någon bättre.
Du sover gott om nätterna, det gör inte jag.
Nä, stackare. Skickar en stor kram från mig och hälsar att du har ett jättefint foto på dig på din blogg på framsidan - om nu det kan vara någon tröst... det tror jag inte...
Hoppas det ordnar sig! Du kan inte prata med din vän, han/hon kanske inte vet hur sårad du är?
Styrkekram!
Men lilla gumman! Detta var ju verkligen tråkigt att du blivit så här sårad utav någon! Vilken skit det måste vara som gjort dig så här ledsen! Önskar jag kunde trolla med knäna nu så du fick bli gamla glada Elin!
Kramar i massor Sus
